Jag äääälskar den tiden jag får ensam! Misstolka mig inte, jag älskar min fästman över allt annat och jag älskar att spendera tid med honom. Men ibland är det så skönt att bara få rå om sig själv och göra någonting ensam. Exempelvis titta på en film eller serie som jag vet att han inte tycker om, tända massa ljus och måla naglarna eller bara läsa runt på bloggar och lyssna på musik. Ikväll har jag tänt ljus, gjort iordning en kopp varmt té och tittar på en ny serie jag fastnat för: "My fair wedding - with David Tutera".

Att dricka iskall hemmagjord chokladmilkshake ute i den gassande värmen tillsammans med mannen i mitt liv - Underbart!

Tjugo över åtta i fredagsmorse vaknade jag och Daniel av att det ringde på dörren. Daniel hoppade upp och gick fram till ytterdörren och kollade av vana ut genom nyckelhålet medan jag, trött, låg kvar i sängen och betraktade honom. Han ryckte på axlarna som att ingen var därute och skulle just vända om tillbaka till sängen när dörrklockan ringde ytterligare en gång. Denna gång öppnade han dörren direkt och till min stora förvåning ser jag plötsligt min älskade underbara mamma i hallen, tätt följd av min fantastiska styvfar och lillasyster. Jag gnuggade mig hårt i ögonen och trodde, på fullaste allvar, att jag fortfarande sov och drömde.

Men icke, där stod dom sedan i mitt sovrum med sina stora leenden och kramade en trött och överraskad tjej.

Vilken överraskning! Jag hade inte en aning att dom hade tänkt komma, och tydligen så var jag den enda som inte visste det, trots att två personer råkade försäga sig när jag var i Örebro förra veckan. Jag måste vara riktigt lättlurad! Mamma och styvfar var helt säkra på att jag misstänkte något men jag trodde att det skulle dröja många månader innan jag skulle få träffa dom igen efter att ha åkt hem från dem förra veckan efter mitt besök.

Med sig hade dem min födelsedagspresent som styvfar Magnus och Daniel fick bära in från bilen. Någonting stort och tungt.. Det fina matbordet och stolarna som jag ville köpa under mitt besök i Örebro förra veckan. Nu förstår jag varför hela familjen och släkten varit så angelägna om att jag skulle vänta med att köpa det! De hade gått ihop tillsammans, min familj, mosters familj och mormor och det var den bästa födelsedagspresenten som dem kunde ge mig! Jag är så tacksam och så nöjd!

Av min högst älskade fästman fick jag en hushållsassistent (ungefär som en kitchen aid) som jag har önskat mig i evigheter. Eller rättare sagt så har jag önskat mig en elvisp (som vi saknat) så att jag kan baka men dem som känner min sambo vet att en vanlig elvisp är under hans förmåga att ge bort i present. Bättre och större ska det alltid vara och just nu är jag glad för det! Den var helt perfekt och mer än jag skulle kunna önska mig. Tack!

Det nya matbordet och hushållsassistenten:

Idag har vi haft en underbar dag. På eftermiddagen promenerade jag och min kärlek ner till ån för några timmars fiske i kvälls-solen och några öl. En kväll i sol och värme, med öl, fiske och massa kärlek - finns det någonting mer underbart?!

I brist på annat att göra tog jag mig tiden att piffa upp naglarna. Första gången någonsin som jag gör en fransk manikyr på mig själv, så för att vara första gången blev det helt okej iallafall. Tidigare har mina naglar varit så korta att det inte har känts lönt, men nu när de har växt lite lite längre så känns det bättre. Vad tycks?

Idag har det varit en riktig skön dag. Började morgonen med att titta på ett nytt avsnitt av Vampire Diaries med Maria och Daniel för att sedan duscha och fixa iordning sig och åka iväg med Maria till Familia för att shoppa kläder.

Solen sken starkt så det blev solbrillor på och passa på att njuta av värmen så länge solen skiner.

Handlade även lite gott så vi kan ha fredagsmys idag. Det var nästan en månad sen som vi handlade snacks eller godis överhuvudtaget så idag tyckte jag att vi skulle unna oss lite.

Vi fick förresten ett trevligt samtal imorse också där vi blev bjudna på lägenhetsvisning imorgon. Nu håller vi tummarna!

Måste ta mig i kragen. Måste sätta igång med att plugga lite inför högskoleprovet, eller åtminstone kika lite mer på de gamla högskoleproven för att se vad jag har att vänta mig. Mindre än en månad kvar och jag skjuter på pluggandet hela tiden. Kanske för att jag ändå tror att det kommer gå åt helvete i vilket fall som helst..

Men inte är jag bitter för det. Fast jag borde vara det. Högskoleprovet är egentligen min enda chans till att utbilda mig till det jag vill. Om inte halva världen bestämmer sig för att välja en annan universitetslinje. Det är komiskt det där egentligen. Andra året på gymnasiet kollade jag upp intagningspoängen det året till linjen jag vill gå och jag skulle ha kommit in på mina betyg. Men när jag tog studenten bestämde sig tydligen resten av världen att de också ville gå samma linje så intagningspoängen sköt till skyarna. Jättekul. Verkligen.

Hur som helst. Jag hade egentligen bara tänkt skriva att jag måste plugga imorgon. Och dagen efter det. Och dagen efter det.. Och så vidare.. Så att jag skulle peppa och motivera mig själv lite. Lyckades jag? Det får vi se imorgon..

Jag tror att jag hurrade lite för mycket igår om att jag mådde bättre för idag är det tillbaks till soffläge igen.

Yrseln idag har varit extrem, så fort jag reser mig svartnar det för ögonen och kroppen börjar darra ibland. Det är obehagligt, men jag vet att det går över om jag tar det lugnt, får i mig mycket mat och vätska.

Utöver det kom njurstenssmärtorna tillbaks idag efter en lång frånvaro. Jag trodde nästan att stenen var ute redan. Som de flesta kanske vet så åkte jag in akut till sjukhuset den 29november förra året med starka smärtor i ryggen/över njuren. Jag hade aldrig känt någonting liknande och hade ingen aning om var det kunde vara. Allt gick så snabbt. Från att inte ha ont alls till att smärtan kom som en blixt från klar himmel och jag satt i köket dubbelvikt. Daniel ringde Roger som snällt skjutsade oss till akuten och där blev jag kvar i några timmar. Efter två sprutor med någon form av avslappnande rak i höften var jag tillräckligt smärtfri för att få åka hem med smärtstillande.

Smärtan har kommit tillbaka till och från med medicinen jag fick utskrivet hanterar smärtan bra. Det enda problemet är att jag istället får magkatarr av medicinen så det blir som att ersätta en smärta med en annan vilket gör att jag hellre låter det gå över av sig själv, hur smärtsamt det än är ibland.

Cirka en månad efter akutbesöket fick jag genomgå en datortomografi-röntgen för att se om stenen fanns kvar och hur stor den var. De hittade en 3-4mm stor sten i vänstra njuren och förhoppningen är väl att den ska komma ut av sig själv. Får jag allt för svåra smärtor eller besvär som hindrar det dagliga livet så behandlas stenen med stötvågor så att den krossas till småflisor och lättare kommer ut.

Så, där står jag idag. Jag trodde som sagt att stenen var ute redan då jag inte haft ont på tre veckor men idag fick jag besök av Herr Smärta igen. Jag försöker iallafall att hålla minen och inte klaga och försöker göra mitt bästa..