Blod, svett och tårar
Hur svårt kan det vara att packa lite kläder så man faktiskt har något varmt att ta på sig nu under vintern när man kommer hem till Helsingborg igen? Svar: Vääääldigt svårt.. Jag har nu en överfull stor trunk/sportväska som knappt går att stänga, den är fylld till bredden och det krävs fyra armar, starka muskler och lite blod, svett och tårar för att dra igen dragkedjan (men jag lyckades!). Det är inte allt dock, eftersom inte allt fick plats så har vi även en överfull resväska som jag ännu inte gett mig på att försöka stänga, så vi får väl se hur det går.
Min sambo försökte varna mig innan jag åkte om att det kommer bli svårt för mig att bära väskorna och få in/ur dom ur tåget och med alla tågbyten osv. "Äsch då, det kommer gå bra!" svarade jag tillbaka men nu är jag inte lika säker längre. Har jag tur så stöter jag på en stark karl (eller två) som kan hjälpa mig lite. Man kan ju alltid hoppas!
Efter allt slit med packningen blev det städning och nu sitter jag ner för första gången idag och dricker en kopp kaffe. På söndag blir det hemfärd och då får jag äntligen krama min sambo igen!
Saknad
På besök i Örebro
Bloggen har inte uppdaterats mycket på senaste tiden och det beror nog främst på att jag upptäckte hur nedstämd jag blev efter varje gång jag skrivit ett inlägg om saknaden efter min familj. Jag försökte hela tiden skjuta tankarna ifrån mig men när jag skrev inlägg i bloggen så rördes alla tankar och känslor upp och jag blev tvungen att hantera dem.
Nu är jag på besök hos familjen i Örebro, har varit här i en vecka nu och samlat nya krafter till att åka "hem" till Helsingborg igen. Att få krama mamma, styvfar och mina systrar för första gången på några månader var helt obeskrivligt. De hämtade mig på tågstationen förra söndagen klockan sju på kvällen och det blev ett stort och långt kramkalas. Älskade familj..
Nu när jag är hos familjen igen så märker jag tydligt hur delad jag är. Mitt hjärta är alltid på två platser samtidigt, här - hos familjen, och i Helsingborg - hos min sambo/fästman. Jag har saknat min familj och älskar att vara "hemma" igen, samtidigt som jag känner mig tom av saknaden efter min sambo. I en ideal värld skulle alla kunna vara samlade samtidigt och jag skulle inte behöva "dela på mig" som jag gör nu, men det går inte tyvärr och det är någonting som jag får leva med.
Under tiden som jag varit i Örebro har jag spenderat tid med min älskade familj och mina vänner. Jag har hunnit rota igenom alla kartonger med mina tillhörigheter för att hitta det nödvändigaste att ta med till Helsingborg när jag åker hem i slutet på veckan. Jag har hunnit packat en hel del, ätit min mammas och styvfars fantastiska mat, samlat energi, haft lite ensamtid, hunnit baka, hunnit skratta med mina nära&kära, haft myskvällar framför bra filmer med de jag älskat, med mera.
Ursäkta bildkvalitén!
Elin, jag & mina två älskade systrar
